- Project Runeberg -  Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen /
308

(1897) [MARC] Author: Andreas Hasselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig öfver slottets äldsta del, det s. k. »adelhuset». Den rikt
dekorerade gafveln, uppförd af den praktälskande Johan III,
gör ett synnerligen förnämt och lifligt intryck. A densamma
läses nämnde konungs valspråk: Deus protector vieus.

Innan vi göra vårt inträde i konungaborgen, finna vi oss
manade att aflägga ett besök i den framför denna vid den lilla
planen belägna S:t Gertruds gillestuga. Det hus eller rättare
de två hus, som inrymma denna, ligga inbäddade i lummiga
syrénbuskager, erbjudande en ypperlig och af den törstande
allmänheten lifligt senterad ort för friluftsservering, bestridd af
täcka ungmör i medeltidsdräkter. Gillestugans inre är
emellertid ock värdt ett besök. Det är alltigenom gammalmodigt,
alltifrån högbänkarne och de bastanta ekborden till det tunga
bjälktaket med sina ifrigt studerade inskrifter, förrådande en
lika saftig som ogenerad humor. Många af dessa inskrifter
äro mycket lustiga och dölja i all sin naivitet djup visdom. I
gillestugan iskänkes fradgande Muncheneröl (från det liknämnda
bryggeriet i Stockholm), och af tilltugg serveras nästan allt
hvad man kan önska efter en högst putslustig matsedel, som i
typografiskt hänseende tar sig särdeles antikverad ut.

Och nu till slottet! Ingången bevakas af två ståtliga lejon
på sina piedestaler, synbarligen nära släkt till de två odjuren
på Lejonbacken utanför Stockholms nuvarande kungaborg.
Sedan vi kommit förbi dessa vilddjur passera vi en stor bro
öfver slottsgrafven och komma in i den präktiga slottsporten
med dess massiva porthvalf. Några steg till och vi stå inne
på den stilfulla, storartade borggården. Gifvetvis var
utrymmet i den verkliga gamla Vasaborgen något större tilltaget än
här är fallet, men i alla fall gör borggården ett sä tidstroget
och illusoriskt intryck att man, då man plötsligt hör röster uppe
från gångarne och gemaken, nästan väntar sig att i nästa
minut se konung Johan komma tågande nedför trapporna med
sitt följe af ädla riddare och dygdädla fruar. Men i stället är
det en trupp pratande och skrattande sekelslutsmänniskor,
som efter att ha tillfredsställt sin nyfikenhet kommer nedför
vindeltrappan och trafvar öfver borggården.

Vi ha kommit in genom det sydöstra hörnet. Den midt
emot oss liggande norra längan innehåller — eller skulle inne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akishassel/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free