Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi från det sist nämnda rummet utkommit i en
förstuga, prydd med skulpterade figurer, kunna vi ej komma
längre. Resten af slottet är afstängd för besökande, d. v. s.
oinredd. Nå, vi äro i alla fall belåtna med hvad vi fått se i
denna konungaborg för en sommar och stiga nedför
vindel-trappan, som för oss åter ned på borggården, nära nog vid
samma plats, där vi genom slottsporten gjorde vår entré å
denna.
Nu begifva vi oss åter ut samma väg vi kommo; ty vi
lämna naturligtvis icke »Gamla Stockholm» på en stund ännu.
Vi taga nu vägen upp mot Smedjegatan förbi gillestugan,
följande den längs skyttemuren ledande gränden, helt familjärt
benämnd Peder brokikares gränd. I murens nischer under
skärmtaket står en del mycket underliga och ålderdomliga
artilleripjäser, slangor och fältstycken, hvilande på särdeles primitiva
lavetter. Tvifvelsutan föreföllo dessa pjäser 1500-talets
människor mycket fruktansvärda — hvad skulle de månne säga, om
de kunde stiga upp ur sina gräfvar och betrakta en af våra
moderna, eleganta, men förfärligt ödeläggande fästningskanoner?
Under vår vandring har det blifvit sent — kvällens
skymning smyger sig sakta öfver den ålderdomliga staden, det blir
skumt i gränderna, där efter hand moderna glödlampor tändas
i de gammalmodiga lyktorna, som hänga i rep tvärsöfver
gatorna, en anordning som man ännu i dag kan få se i en och
annan mera efterblifven småstad. Från öfre våningen i S:t
Gertruds gille tränga genom de öppna fönstren tonerna af en
mässingsorkester, som trakterar publiken med de glada
melodierna ur Verdis »La Traviata», och från »Gyllene Våfiflan»
uppe i Stålsgränden höres gnisslet af en fiöl och klunkandet
af en harpa, de små italienarnes aftonkonsert. Och rätt hvad
det är ljuder uppe från Trångsund säckpipans gälla musik,
skärande in i »La Traviatas» valsmelodier och de veka
ton-gångarne i »Näckens polska».
Vi draga oss uppåt Stortorget och lyckas eröfra ett ännu
ledigt bord utanför Rådhuskällaren — man har nämligen
kommit så långt i civilisation i »Gamla Stockholm», att man helt
obesväradt förfriskar sig midt på stadens torg. Vi skola
naturligtvis, vi som alla andra, åse »det stora slagsmålet», so
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
