- Project Runeberg -  Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen /
315

(1897) [MARC] Author: Andreas Hasselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af ett kraftigt; unisont hurrarop. Men ögonblicket därpå är
grälet i full gång igen. Plötsligt öfvergår man till
handgripligheter, värjorna flyga ur skidorna, klingorna korsas, — en garde!
— det gäller lifvet. Bord och stolar vräkas kull, man hör
genom skriken och ropen slamret af de hvarandra korsande
svärden, motståndarne angripa hvarandra med ett ursinne, som ger
leken illusion af en blodig verklighet. Så hör man plötsligt
öfver larmet ett rop: Vakten kommer! Robusta och skäggiga
tränga sig de bistra knektarne i harnesk och stormhufvor in
på de stridande — några af dessa gifva sig genast, andra
sätta sig til! ursinnigt motvärn och nedkalla död och
förbannelse öfver ordningsmakten, men slutligen öfvermannas äfven
de och föras bundna bort för att buras in i vakttornet, i
af-vaktan på dom och rausakning. Spektaklet är slut och
publiken troppar af.

Som en kuriositet torde böra i förbigående nämnas, att det
händt icke en, men flere gånger, att mera naivt anlagda
åskådare tagit slagsmålet så allvarligt, att de varit betänkta på att
intervenera. De agerande böra ha all anledning att känna sig
smickrade af denna omedvetna kritik.

Klockan närmar sig n, den tid, då allt skall stängas inom
utställningen. »Gamla Stockholm» börjar bli folktomt, vi
be-gifva oss nedför den skumma Smedjegatan och passera öfver
broarne. Ännu en gång vända vi oss om för att kasta en
afskedsblick på denna gengångarstad, och sel — där ligger den
gamla Vasaborgen öfvergjuten af en bländande ljusflod,
omgiften af mörka gaflar, murar och torn, ett sagoslott i —
elektriskt månsken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akishassel/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free