Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serad bal på landsvägen, skada blott att taflan är något för
tungt målad. Den förut nämnde Kolstö representeras i denna
sal af ett par framstående porträtt och Hjalmar Joknssen af
en stor, ganska väl utförd duk, kallad »Sista resan».
Johannes Muller har en alldeles förträfflig »Månuppgång på
högfjället» och en ganska fin »Höstafton». »På fars rygg» heter
en treflig genrebild af Halfdan Ström, hvars »Kvällsol» äfven
förtjänar erkännande såsom ett koloristiskt arbete af rang. En
väl målad bit är John Ekenæs’ »Interiör från Sæterdalen».
H. J. Kaulm har ett par ganska fina fjällbilder och J.
Sørensen en särdeles anslående vinterbild.
En veteran bland de norska konstnärerna är Hans Gude,
dock sedan många år bosatt i Tyskland, så att Gud vet, om
de rättrogne norrmännen ens längre räkna honom till de sina,
synnerligen som den gamle dtisseldorfaren bör vara betydligt
gammalmodig för det unga sprakfålesläkte, som framträdt på
arenan. I alla händelser har Gude en gång stått som en af
de allra främsta i den norska konstnärsskaran, och om man
opartiskt och oberörd af dagens rådande moderiktning vill
fälla sitt omdöme om de arbeten, af hvilka han här
representeras, skall man kanske finna, att denna konstnär, trots
gammalmodigheten, fortfarande är hufvudet högre än allt folket.
Den som kan måla sådana saker som den innerligt själfulla
»Sommarnatt», den fina »Granskog» och den praktfulla »Från
Lister», han behöfver ej frukta att hans rykte skall rubbas en
linje af dagens växlande vindkast.
Sedan vi pliktskyldigast gjort honnör för tre af Th.
Holmboes taflor, en stämningsfull »Aftonstiltje» och två friska
sjöstycken, komma vi till en af de märkligare företeelserna i
den norska konstutställningen, nämligen Chr. Skredsvigs stora
duk »Människones son». I valet af ämne har konstnären här
trädt i den bekante tyske konstnären Uhdes fotspår; denne
var nämligen den förste, som tog sig före det vågstycket att
införa frälsaren i en modern omgifning, och hans idé har
efterapats af flere mer eller mindre berömda konstnärer. Vi få
uppriktigt bekänna, att vi icke finna oss särdeles tilltalade af
denna idé, hvilken endast kan ha berättigande ur symbolistisk
synpunkt, men som också faller platt till marken, så snart ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
