Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den senare, forskafla oss cn biljett i luckan bredvid mäster
Jahns guldsmedsbutik och bege oss ned Svartmangatan, där
teatern är belägen. Vi komma in i en ganska rymlig salong
med läktare, utstyrd med enkel lyx utan prål, och med en rätt
rymlig scen.
Programmet för aftonen upptager litet af hvarje, eller med
andra ord varieté. En akrobatfamilj visar oss, huru ofantligt
enkelt det är att slå kullerbyttor eller att rulla ihop sig till
ett nystan, och en dansk mimiker gör komiska gubbar, åt
hvilka vi pliktskyldigast skratta. Så kommer en liten
sångerska, bekant från teatrarne som en mycket begåfvad subrett,
och sjunger några romanser lika okonstladt som förträffligt och
belönas med rikliga bifallsåskor. Hon efterträdes af en
»lands-målare», som sjunger visor och berättar »paschaser» under
allmän munterhet, och denne aflöses i sin tur af en ny sångerska,
som blir icke mindre beklappad för sin mycket ofta hörda romans
om brefvet med de två rosenbladen. Sedan få vi se ett
flickebarn på lina och slutligen kommer en ung herre in och
sjunger »Det är ej sant», så att taket håller på att lyfta sig.
Så ungefär ter sig, i korthet, ett hvardagsprogram på
lustiga teatern. Ibland bjudes dock på extra lockelser: än
sjunger den italienske vandrande trubaduren sina visor, än är det
en liten fransk tidningsherre, som i brist på nyttigare och mera
passande sysselsättning håller på att vinna ett vad genom att
vandra jorden rundt, och som här håller en »conférence» om sina
öden och äfventyr mot upptagande af kollekt, än åter är det
en teaterdirektör från landsorten, som presenterar oss »Unga
grefven», den där pjäsen, som under så uppseendeväckande
omständigheter försvann från Dramatiska teaterns repertoar.
Som man ser, är lustiga teaterns valspråk hvarken mer eller
mindre än det klassiska: variatio delectat.
Om lustiga teatern tydligen skattar åt tidens smak, så
håller däremot Bollhusteatern i någon mån på klassiciteten.
För närvarande står Moliéres »De löjliga småstadsfruntimren»
på programmet, ej alls oäfvet spelad och gifven efter en äldre
öfversättning, som åtminstone ej är rädd för kraftuttryck,
hvilka kanske skulle choquera, om man inte litet hvar hade
en sådan ofantlig respekt för det klassiska. Tidigare ha på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
