Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Utställningens historia och anordning - VIII. Katalogväsendet, af Ludv. Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad då först beträffar utställarnes anspråk att genom katalogen få
sin firma och sina tillverkningar bekantgjorda, så blef hnfvndfrågan den, till
huru stor utsträckning detta borde få ske. I detta afseende hafva olika
förfaringssätt användts vid de senare årens utställningar. Än har man till
utställarens förfogande afgiftsfritt ställ några rader i texten, där han tillåtits att
närmast efter sitt namn eller sin firma införa hvad han önskade meddela,
dock med strängt förbud för all direkt reklam, än har han haft rätt att
ut-öfver detta radantal i sjelfva texten mot bestämdt pris per rad införa
ytterligare upplysningar, än har han hänvisats till en särskild annonsafdelning,
som i sådant fall vanligast förekommer såsom bihang till sjelfva katalogen,
eller till alt annonsera i sjelfva texten på särskilda blad mellan katalogens
sidor, eller på sjelfva textbladen.
Af dessa olika sätt föredrogs det, att at utställaren upplåta sjelfva
text-utrymmet för de upplysningar, han ville lemna rörande sina tillverkningar.
Detta förfaringssätt har också stora fördelar. Dels får katalogen
därigenom ett rikare innehåll, dels får utställaren pä ett ställe sammanfördi livad
han önskar meddela, dels får utställningsbesökanden, när han i katalogen slår
upp den firma, hvars utställning han vill studera, omedelbara upplysningar
rörande densamma och slipper därmed bläddra bland en hoj) annonser, som
den stora allmänheten för öfrigt sällan eller aldrig läser; dels sväller katalogen
icke ut till de digra volymer, som katalogerna vid exempelvis 1888 års
Köpenhamnsutställning och 1896 års utställning i Berlin, hvilkas afsättning därför
också blef högst obetydlig.
Frågan blef dä, huru många rader borde lemnas gratis ål hvarje
utställare, och hvilken tariff borde fastställas för öfriga rader. Till ledning
härvid må meddelas, att på utställningen i Köpenhamn 1888 voro 5 rader
afgiftsfria; i Antwerpen 4 rader; i Berlin 1896 voro 3 rader afgiftsfria; för
hvarje ytterligare rad, som utställaren ville disponera, hade han där att erlägga
en afgift af 5 mark. På utställningen i Bordeaux 1895 voro likaledes tre
rader afgiftsfria; för de närmaste tre egde utställaren att betala respektive 2, 3
och 4 frcs samt för ytterligare hvarje rad 5 frcs stycket, allt dubbelspaltigt
format med ungefär 32 bokstäfver per rad. Denna graderade prissättning
antogs för Stockholmsutställningen enligt följande bestämmelser: Hvarje utställare
erhöll 4 rader, hvardera om cirka 32 bokstäfver, afgiftsfritt; därest han ville
disponera större utrymme, hade han att för den femte raden erlägga en krona,
för den sjette, sjunde och åttonde respektive 2, 3 och 4 kronor, och för
ytterligare hvarje rad 5 kr. För klichéer beräknades utrymmet efter det antal
rader de upptogo. I de fyra friraderna ingingo sa väl utställarens nummer
som hans firmanamn och adress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
