Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskapsämnen icke uteslutas. Riksdagsutskottet föreslår som obligatoriska
läroämnen: säker innanläsning, skrifning, religionskunskap och biblisk
historia, försvarlig färdighet i rättskrifning, insigt i det allmännaste af
fäderneslandets historia och geografi, kyrkosång och de första grunddragen af
naturläran — detta senare särskildt på hemställan af ledamöterna från bondeståndet.
Riksdagen godkände i hufvudsak utskottets förslag; dock ville intet stånd
före-skrifva historia, geografi och naturlära som obligatoriska läroämnen.
Stats-hjelp beviljades behöfvande församlingar, äfvensom anslag till aflöning åt
se-minariilärare och till stipendier åt sådana.
Målet var sålunda vunnet. Riksdagen hade för sin del antagit grunderna
för en folkskolestadga, hvilkas egentliga innebörd var: församlingarna skola
upprätta och underhålla skolor; föräldrarne skola låta sina barn inhemta ett
visst kunskapsminimum; staten sörjer för lärarebildningen. Den af regeringen
utarbetade folkskolelagen, som är daterad den 18 Juni 1842, blef gällande i 40 år.
Att här redogöra för folkskolans utveckling under tiden från år 1842
skulle hlifva allt för vidlyftigt. Vi skola därför endast angifva några spridda
jemförande data, som visa vidden af de framsteg, som under denna tid gjorts
på folkundervisningens område. Första punkten i § 1 af 1842 års stadga
lyder: »I hvarje stadsförsamling och hvarje socken på landet bör finnas minst
en, helst läst skola med vederbörligen godkänd lärare.» Detta var den enda,
då kända skolformen. Enligt nu gällande folkskolestadga af den 10 December
1897 hafva vi småskola, folkskola, folkskolans högre afdelning,
fortsättnings-skola och högre folkskola samt ersättningsskola. I 1842 års stadga funnos
inga egentliga bestämmelser om lärokurser och lärotider; nu äro kurser
an-gifna och läroplan skall uppgöras med ledning af »normalplanen»; kortaste
lästiden skall vara ätla månader (34‘/2 veckor). Om läraren hette det, att han
skulle vara »vederbörligen godkänd»; nu skall han (bon) hafva »aflagt
godkänd afgångsexamen vid något statens folkskolelärareseminarium» (med
fyraårig kurs). 1842 års stadga kände endast »skollärare»; nu utgöra »lärarinnorna»
det öfvervägande antalet. År 1842 funnos 1,009 fasta folkskolor med 1,090
»ständige» lärare; nu finuas 7,789 fasta folk- och småskolor med 4,949 lärare
och 8,076 lärarinnor. Med den folkmängd, som Sverige hade år 1842, borde
omkring 500,000 barn ha befunnits i åldern 7- 14 år; i folkskolan
undervisades endast 43- å 44,000, alltså icke 10 procent. Antalet folkskolebarn uppgick
under sista året lill nära 700,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
