Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XXXVIII. Den svenska glasindustrien, af Josua H. Kjellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senter, bland hvilka på sin lid räknades konungarne Carl XI och Carl XII;
därifrån utbredde sig glasindustrien till skilda trakter i Sverige.
Så anlades af nu befintliga glasbruk i medlet af 1700-talet Sandö i
Norrland, Limmared i Vestergötland och Kosta i Småland.
Direkta afläggare af glasbruket på Kungsholmen, till hvilka större
delen af dess arbetare öfverflyttades, voro de numera nedlagda bruken vid
Casimirsborg i Småland och Cedersberg (Bjerka Säby)* i Östergötland. Deras
arfvinge åter blef Reijmyre glasbruk, som anlades år 1808.
Till nya Kungsholms glasbruk, som att börja med, på sätt redan
omnämnts, drefs hufvudsakligen med italienska arbetare, inkallades under årens
lopp äfven tyskar, af hvilkas afkomlingar många ännu bibehålla sina fäders
yrke och intaga en bemärkt plats bland svenska glasarbetare.
Enligt officiela uppgifter funnos år 1896 i Sverige 53 glasbruk och
fabriksglassliperier, hvilka tillsammans sysselsatte 4,560 arbetare och hade ett
tillverkningsvärde af 5,743,363 kronor. Genom den omständigheten, att uti
ofvannämnda belopp arbetslönerna utgöra största delen, förklaras möjligheten
att en så stor arbetareskara kan hafva sin försörjning af denna industri.
2. Tillverkningssätt.
Allt glas består af kiselsyra, alkalier, alkaliska jordarter och
metalloxider, samt såsom reningsmedel och dekoloreringsämnen arseniksyrlighet,
antimon, mangan, kobolt m. fl. ämnen. Efter de olika hufvudämnenas
beståndsdelar och dessas beskaffenhet delas glaset i fyra hufvudgrupper, nämligen:
1) Naturfärgadt glas eller buteljglas, som tillverkas af orensad sand
med soda eller glaubersalt eller aska, koksalt, kalk, fältspat m. m.;
2) Ordinärt, hvitt glas, som framställes af ren sand eller kisel med
soda eller glaubersalt och kalk m. m.
3) Böhmisk kristall, som består af kisel, kali och kalk; samt
4) Engelsk kristall, bestående af kisel, kali och blyoxid.
Genom sammanblandning af ämnena i dessa hufvudgrupper kan man
emellertid åstadkomma glas af otaliga variationer.
Glasets sammansättning är i stort sedt densamma nu som fordom, och
en senare tids förbättring i massans beskaffenhet kan i det hela taget sägas
bero förnämligast på användningen af renare materialier. För öfrigt äro
ingredienserna i de olika glasarterna ofta olika vid olika bruk, mest beroende på
smältugnarnas olika beskaffenhet, men äfven därpå, att öppna eller täckta
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
