- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Officiel berättelse /
675

(1899-1900) [MARC] With: Ludvig Looström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLI. Kemisk industri, af A. Werner Cronquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den förstnämnda, skånska fabriken fyller ungefär hälften af sagda
belopp; under de 22 år, fabriken existerat, bar den omsatt för nära 37
millioner kronor gödningsämnen, däri inräknad den sillguano, som vid bolagets
fabrik å Elgön i Bohus län tillverkas, och som utmärker sig för kväfvehalt
och ringa mängd fett — 3 % därför, att benzinextraktion användes, mot 10
å 15 %, som vanligen förekommer.

Äfven inräknas häri s. k. dubbelsuperfosfat med fosforsyrehalt om
maximum 45 procent fosforsyra, som är ett intressant fabrikat frän
Helsing-borgsfabriken; det består af fosforsyra (erhållen af fosfats behandling med
svafvelsyra), livarmed en ny portion fosfat sönderdelats och kan sålunda bilda
en höggradig produkt.

Skånska superfosfat- och suafoelsy re fabriksaktie bolaget visar, hvad
intelligent teknisk kunskap i förening med dugande köpmanskap kan åstadkomma
och utgör en af de största länkarna i den kedja af kemisk storindustri af
mångahanda slag för kautschuk, socker m. m., som utvecklats i och omkring
Helsingborg. Från att vara en mera vanlig superfosfatfabrik utvecklades
nämligen skånska fabriken, i följd af sitt ökade behof af råämnet svafvelkis, till
fabrik för tillgodogörande af äfven ölViga beståndsdelar i detta mineral. För
att härvid undgå för superfosfaten otjenlig förorening af arsenik,
förändrades den för 15 år sedan mest använda spanska svafvelkisen till norskt
råämne dels från Bossmo, dels frän Rörås och Sulitelma, och användas
fortfarande. Den förstnämnda erbjuder fördelen af alt vara ren, nästan
kopparfri, bränderna kunna därför utbrännas ganska svafvelrena, hvarför de
sedermera användas såsom jernmalm för tillverkning af sekunda tackjern. Kiserna
från Rörås och Sulitelma innehålla däremot upptill 5 procent koppar, som
tillgodogöres ur bränderna. Sulitelma-kisen är såsom nästan zinkfri härvid
att föredraga, emedan zink vid röstning kvarhåller svafvel, som sålunda icke
till fullo kan utnyttjas. Sulitelma-kisen åter lemnar allt sitt svafvel och
betydlig mängd koppar, som sedan efter röstning med koksalt bringas till i
vatten lösligt tillstånd, hvarefter koppar falles med jernskrot.

Den kvantitet renad koppar, som genom brändernas behandling sålunda
vinnes, understiger numera icke 500 tons per år, d. v. s. mer än dubbelt
större kvantitet koppar erhålles vid denna fabrik såsom biprodukt, än hvad
landets samtliga kopparverk på torra vägen vinna.

Den kemiska industrien såsom sådan inkräktar allt mera på den rena
hyttkonsten, smältning utbytes mot lösning, metallurgens arbeten förflyttas
från ugn och degel till utlakningscisternerna och utfällningskärl, men
resultaten blifva desamma — rena metaller.

Den här ifrågavarande fabriken är ett godt exempel på råämnes vandring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akisoff/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free