- Project Runeberg -  Unitarismens apostel. Fyra föreläsningar /
23

(1882) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 1. Individen och staten. — Sjelfstyrelsen. — Den frie. — Sektandan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

domen såsom praktisk religion. Fria statsinrättningar
inskärpa hos menniskorna deras väsentliga likhet och
deras pligt lika mycket som deras rätt att styra sig
sjelfva. Goda lagar kunna uträtta mycket, men allt
för ofta förlora de sitt värde, när de icke utgått från
folket sjelft. Despotismen förnärmar menniskan icke
hlott till lif och egendom, utan den nedsätter henne
tillika i hennes egna ögon, förlamar tanke- och
handlingskraft, gör henne krypande och låg. Den
borgerliga friheten derimot vördar menniskoanden och
främjar utbildningen af hans stora egenskaper. Imellertid
gör utvärtes frihet ingalunda till fylles, om menniskan
af okunnighet eller egennytta icke eger makt att styra
sig sjelf. Hvar och en, som saknar grundsatsernas
tygel, är en slaf i det friaste samhällsskick. Den
verkligt frie herskar öfver sina lustar, aktar sig sjelf och
sina likar, undandrager sig intet besvär i
mennisko-kärlekens tjenst och omfattar hvarje ny sanning som
en engel från himmelen; han åtnöjer sig icke med en
overksam eller ärfd tro, instänger sig hvarken inom
sig sjelf eller inom någon sekt, men erkänner dygden
hvar helst hon framträder och finner glädje i att
mildra och taga del i andras lidanden; han låter icke
undfången undervisning göra den egna
tankeansträngningen öfverflödig, och han låter icke den sedliga
viljan kufvas af yttre omständigheter; han låter icke
binda sig af vanans fjettrar och förlorar sig icke i
andra, utan han gör sig till godo det förflutna och finner
städse sin tillfredsställelse i nya ansträngningar och
högre uppgifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:58:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akpunitar/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free