Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 2. Slafveriet. — Arbetarnes ställning. — Statsmannavishet. — Samhällets pligter mot de fattige och sjuke, de okunnige och brottslige. — Menniskokärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Att Channing med sina höga tankar om
menniskan skulle komma att kämpa mot slafveriet, var
naturligt. Då negern, lika väl som den hvite, är ett
förnuftigt och odödligt väsen, såg han i honom en hroder,
som icke utan våld mot samvetet och hån mot Gud
kunde göras till föremål för eganderätt. Hvar helst
vi se en menniska, se vi en egare af stora
förmögenheter, som öppna henne vägen till möjlig likhet med
de visaste och bäste af sitt slägte. Det är derför en
oförrätt mot henne och en förolämpning mot hennes
skapare, då man söker nedtrycka henne till ett
verktyg i andras tjenst. »Huru!» — utropar den af sitt
ämne hänförde menniskovännen — »att ega en odödlig
varelse, skapad för att lära känna och tillbedja Gud,
bestämd att öfverlefva solen och stjernorna! att göra
till slaf för våra lägsta behof en för sanningen och
dygden danad varelse! Att förvandla till ett oskäligt
verktyg hela denna med förnuft begåfvade natur, i
hvilken pligtens idé kastar en stråle af ljus, och som
är en ädlare afbild af Gud, än hela verlden! Nej,
allt i universum kan egas, men ett sedligt, förnuftigt
väsen kan aldrig varda ett ting. Rören vid allt utom
detta! Tillegnen eder icke henne, som en himmelsk
fader hegåfvat med förnuft. . . . De mest upphöjde
andar igenkänna sin egen natur och sin rätt hos den
ringaste bland menniskor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
