Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 3. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Denna höga tro är något mera än en fantasi öfver
* hvad som icke kan vara föremål för bevisning. Hon
är en ingifvelse af den kärlekens ande, som
uppenbarar sig öfver allt i Channings lära om menniskonaturen.
Detta visar sig äfven i hans tankar om kriget.
Han är öfvertygad om, att den dag skall komma, då
menniskorna skola se tillbaka med tacksamhet och
kärlek på de män, som i tider af krig och
blodsutgjutelse satte sig imot den allmänna meningens
tanklösa vildhet. Han klagar öfver att i fråga om krig
de flesta menniskors känslor äro förfärligt slöa.
Ännu i våra dagar torde de, som icke blott tala
om krigets förkastlighet utan äfven förstå och känna
hvad de säga, utgöra ett fåtal, och de, som med alla
sina krafter söka bidraga till dess utrotande, vara
ännu färre.
En enda menniskas lidande och död — säger
Channing — väcker ofta ett ömt och lifligt deltagande, men
vi höra utan deltagande talas om tusentals, som lida
alla slags plågor i krig. En enda mördare i fred
genomtränger oss med förfäran, men berättelser om
oräk-nelige mördare i krig mottaga vi som något roande.
En brottslings afrättning nedstämmer sinnet, och
men-niskokärleken arbetar på att sätta mildare straff i
dödsstraffets ställe. Men menniskokärleken har knapt gjort
ett enda försök att frälsa från hastig och förtidig död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
