Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 3. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigslagens svärd hänger öfver deras hufvuden. Till
följd häraf kan mod i krig lätt förvärfvas af de mest
förnedrade och lastbara.
»Jag medgifver otvunget» — säger Channing i en
afhandling om Napoleon Bonaparte — »att krig, huru
mycket vi än må afsky det, ofta utvecklar och lägger
i stark dager en tanke- och viljekraft, som stegrar
våra föreställningar om menniskosjälen. Det gifves
må hända intet ögonblick i lifvet, då sinnet sättes i
en så stark rörelse, då viljan är så manlig, och då
okuflig eggelse så blandas med sjelfbeherskning som
i stridens stund. Det oaktadt är krigarens storhet
obetydlig och ringa, jemförd med dygdens högsinthet.
Den upplöser sig till intet inför en stor grundsats.
Martyren för menskligheten, för friheten eller
religionen; den vanvördade och öfvergifna sanningens
oförfärade hekännare, hvilken, ehuru ensam och föraktad,
utan någon härskara att ingifva honom mod, utan
om-vexlande föremål att skingra hans bekymmer, utan
tillfälle till kamp eller motstånd för kraftens väckelse
och näring, likväl öfverlåter sig med lugn,
beslutsamhet och oöfvervinnelig menniskokärlek åt ett
för-längdt och förskräckligt lidande, som ett enda
återkallande ord kunde undanrödja — en sådan menniska
är så mycket förmer än krigaren, som den lugna och
gränslösa himmelen öfver vårt hufvud är förmer, än
den låga jord, vi trampa under våra fötter.»
Channing yrkar derför, att vi skola arbeta på att
leda menniskors kärlek och beundran till det sanna
hjeltemod, som uppoffrar bekvämlighet och lif i Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
