Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 4. Uppfostran och undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pare som vår värste fiende och alla våra medmenniskor
som usla och förhatliga, så skulle den snart bryta alla
de band, hvilka binda oss vid Gud och vid vårt eget
slägte.»
I likhet med flere klarsynte skolmän i våra dagar,
yrkar Channing, att lärjungens sjelfverksamhet skall
uppkallas och understödjas i all undervisning. Barnets
vilja skall växa upp på en sedligt fri grund och icke
pressas in i oföränderliga och för alla faststälda
former. Hon skall icke vara ett aftryck, utan en
spirande karakter. Man skall derför väcka och elda
barnets håg till att göra egna iakttagelser och jemförelser,
sålunda göra kunskapssökandet till ett behof och till
en glädje. I samband dermed måste man undvika
den ensidiga förståndsöfning, som kommer af omåttlig
lexläsning och minnets öfverlastande med osmältbara
läroämnen. Hvad särskildt religionsundervisningen
beträffar, så skall hon gå ut på att visa barnet den
praktiska betydelsen af evangelii lära. Det skall icke
blott höra talas om Gud och hans godhet, utan det
skall äfven läras att sjelft förnimma honom i naturen,
i allt godt och rent i menniskolifvet och i sitt eget
samvete, hvarigenom längtan till kärlekens gerningar
tidigt väckes i barnahjertat. Kort sagdt, uppfostrans
och undervisningens stora ändamål är att i samverkan
med barnens egna anlag utbilda dem till tänkande
och behjertade medmenniskor.
Att Channing med sådana tankar om uppfostran
och undervisning måste ogilla katekespluggandet i
skolorna faller af sig sjelft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
