Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje föreläsningen - 1. Drag ur Channings enskilda lif - 2. Skriftställaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en faders hjerta vid förlusten af ett barn.» . . . »När
jag tänker på min lille son» — yttrar han i ett bref
— »på håns skönhet och älsklighet, på den ömhet han
väckte hos oss, på den ande som Gud ingjutit uti
honom och som hade börjat utveckla sig, kan jag icke
tvifla på, att han var föremål för Guds omvårdnad
i döden så väl som i lifvet. Han var till för Gud;
hade han fått lefva, skulle min förnämsta pligt ha
varit att leda honom till det oändliga goda — och
har han nu icke gått till honom från hvilken han kom?»
I augusti 1823 stod Channing åter i sin
predikstol. Han kände sig något vederkvickt af resan, men
hans helsa förblef svag. Då hans församling såg, att
i detta hänseende ingen förbättring var att vänta,
beslöt hon på våren 1824 att gifva honom’ en
medhjel-pare i tjensten och utsåg dertill E. S. Gannet, som
sedan biträdde honom under de sista aderton åren af
lians predikoembete. Detta var för honom en stor
lättnad, och han kunde hädanefter egna sig mera åt
literär verksamhet. Hans vigtigaste arbeten skrefvos
efter denna tid. Men han fortfor dock att tid efter
annan predika så länge hans krafter medgåfvo det.
2.
I tidskriften Christian Emmincr offentliggjordes
Channings afhandligar om Milton (1826), om Napoleon
(1827—28) och om Fénelon (1829). Med dessa af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
