Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältet vidgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskilliga förslag hafva blifvit väckta äfven
i våra land om någon inskränkning af denna
makt, särdeles i fråga om ingående af fördrag,
ntan att ens hela svenska statsrådet behöfver
därom höras.
Som bekant, var konungamakten äunu
under Gustaf II Adolfs tid icke större i detta
hänseende, än att konungen först måste höra
riksdagen och erhålla dess bifall, innan han
kunde inlåta sig i krig eller ingå förbund med
främmande makter. Envåldskonungarne tillvällade
sig sedermera större makt, och 1809
års lagstiftare godkände slapt den farliga
makttillökningen.
Nu talas ju oaflåtligt, när det gäller
försvarsvärkets ordnande, om uppoffringar. Det
försäkras, att inga offer må anses för stora.
Staten må ega rätt att uppkalla med tvång
till landets försvar fadern, maken, sonen —
och detta ej blott, när det värkligen gäller
försvaret, utan ock när det blott gäller
förberedelser därtill, d. v. s. öfningar, utsträcktes
dessa också till årslångt kasernlif i fredstid.
Detta är de offer, man kräfver från folkens
sida.
Vore det väl då för mycket begärdt,
menar man, om folket för sin del önskade
åtminstone någon liten säkerhet för att landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
