Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilket elände att här de följande dagarne
beskåda! Alla tillgängliga allmänna och enskilda
byggnader voro uppfylda af blesserade, äfvenså
kyrkorna och slutligen torg och öppna platser,
der uslingarne uppradades kring väggarna. Den var
lycklig som under ryssarnas plundring kunnat berga
en ränsel under sitt hufvud och ännu mer en kappa
att breda öfver sina stympade lemmar; men flertalet
hade äfven blifvit beröfvade denna lilla tröst i sin
nöd. Och de arma fångarne! I kolonner af några tusen
man framdrefvos dessa af vildsinta kosacker af hvilka
de såsom boskap behandlades. En dag passerade en sådan
kolonn förbi mitt fönster, då tvänne sjuka utmattade
uslingar kullföllo framför porten. Jag skyndade ut
för att freda dem för deras väktares misshandlingar
och lyckades qvarhålla dem till ankomsten af nästa
fångtransport. Min värdinna (bagarenka) förmåddes,
likväl mot god betalning, lemna dem hvar sitt färskt
bröd och en butelj vin; och hvilken njutning för
de arma unga männen, hvilken tacksamhet! Den ena
förmådde ej yttra ett ord, ej heller resa sig upp,
men han rullade sig fram för att kyssa mina fötter.
På nödig sjukvård var ej att tänka; mycken liknöjdhet
och försummelse tycktes ock falla herrar kirurger
till last. Jag fick en dag det bedröfliga uppdrag att
tillhålla vederbörande vid ett af de s. k. sjukhusen –
en stor kyrka – att vara påpassliga. Hvilket elände
jag der fick skåda! Den glädjen hade jag dock
att kunna frälsa några olyckliga från kosackernas
plundringar.
Den 8 september hölls Te Deum under stor parad
af minst 60,000 man. Något mera högtidligt och
andaktväckande kan näppeligen finnas än en lofsång af
så många förenade stämmor, som tacka Gud, ej endast
för seger, utan ock för enskild frälsning från död
och lidande.
Vid uppbrott från Jüterbock till Seijda den 11
sept. och vid passagen öfver slagfältet hade vi
den ohyggliga synen af lik här och der spridda
utåt fältet, alla utplundrade och nakna. Allting
var obehagligt denna dag: vädret, lynnet hos höga
vederbörande, nattqvarteret i den halft uppbrända
staden o. s. v. General Adlercreutz utfor mot mig i
förebråelser, för att jag icke hade, under vistandet i
Jüterbock, upprättat karta öfver bataljfältet, något
som visst varit för mig sjelf önskligt, men alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
