Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var i ett stort stenhus vid Elb-bron, hvilket
inrättades till blockhus med fönstren förändrade
till skottgluggar. Våra stolar bestodo af träknubbar,
vårt bord af en stor dörr. Våra middagar voro deremot
förträffliga och tillsändes oss – efter reqvisition
från hertigens i Dessau taffel. Besökande saknades
icke heller vid dessa middagar, der vin och
munterhet verkligen öfverflödade.
Jag nödgades återvända till högqvarteret just då vårt
avantgarde i Dessau (under general Schultzenheim)
anfölls och – enligt order måste retirera till
Roslau. Förskansningarna, ännu icke färdiga, blefvo
således afbrutna och onyttiga tills vidare.
Dagen efter min hemkomst fick jag kronprinsens
befallning, att afgå till Coswig för att taga
noggrann kännedom om anordnandet och sammanhanget af
förposter, patrullering m. m. mellan svenska arméns
venstra flygel (general Boijes brigad) och preussiska
arméns framför Wittenberg högra flygel. På venstra
Elb-stranden, midt emot Coswig, hade nu fransmänen
förlagt ett starkt detachement i och omkring det förut
omnämda blockhuset. Inga fiendtligheter föröfvades
likväl, utan föreföllo nästan stundeligen rätt
muntra samspråk från båda de motsatta stränderna. Vid
ankomsten – i sällskap med general Boije – till en
af våra fältvakter, hälsades vi rätt artigt af tvänne
franska officerare, af hvilka dock den ene beklagade
sig öfver att man, från svenska sidan, för en stund
sedan skjutit på honom. General Boije försäkrade
att sådant skett emot order och af okunnighet hos
en soldat. Men den förre, alltid uppretad, lofvade
repressalier vid lägligt tillfälle.
Åtföljd af en min kamrat, kapten Thersner,
adjutant hos general Boije, red jag sedan längs vår
förpostlinie och till den preussiska. Det var fullt
mörkt då vi, vid en deras postering, anropades från
fiendtliga sidan på tyska af några som föregåfvo sig
vara sachsiska öfverlöpare och anhöllo att blifva med
båt afhemtade. Preussiske befälhafvaren ville genast
afsända en sådan, hvilket jag likväl motsatte mig,
under påstående att alltsammans vore en krigslist
för att bemäktiga sig båten och roddarne. Jag ropade
också på franska att vi icke voro dupes af en sådan
vanlig list, hvarpå svarades på samma språk med beröm
öfver vår påpasslighet och intelligens. Härpå följde
ett långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
