Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ungdomsåren (1804-1820)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsättningar. Den lärometod han följde – strykmetoden – var
då ännu så allmän i skolorna,
att han ej bör alltför mycket klandras för det
barbariska sätt, hvarpå han, för öfrigt med mycket
nit och intresse, i oss inpräglade våra lexor.
År 1811 köpte min fader den 1 mil från Upsala
belägna Brunna landtegendom. Der vistades vi om
sommaren. Vintrarna voro vi i Stockholm. Under den
vackra årstiden gjordes icke sällan besök hos min
åldriga farmoder på det endast 2 mil från Brunna
aflägsna Björnarbo. Denna vördnadsvärda gummas
födelsedag, den 12 augusti, firades årligen af den då
församlade slägten med sällskapsspektakel eller andra
glada tillställningar. Om den 12 augusti talade man
alltifrån årets början; på dess högtidlighållande
beredde man sig i många månader. Ingen under då,
att det är denna dag, som från min barndom lifligast
qvarstår i mitt minne. Synnerligen ståtligt firades
densamma år 1816 hos mina föräldrar. Den skicklige
vitterhetsidkaren, kanslirådet Silfverstolpe hade i
bunden stil författat en vacker och väl tänkt prolog,
i hvilken alla de många närvarande anförvandterna,
stora och små, hade några hjertliga önskningar att
uttala. Allt var då idel glädje.
Men denna glädje förbyttes snart i sorg; ty endast
tvänne månader derefter ödelades genom vådeld så väl
boningshuset som de flesta uthusen å det för mina
föräldrar så kära Brunna. Penningar måste nu anskaffas
till gårdens återuppbyggande; och jag tror, att deraf
förorsakade bekymmer, jemte sorgen att härigenom se
min moders icke obetydliga förmögenhet förminskad,
till ej ringa del grundlade den sjuklighet, hvaraf
min känslige fader de senare åren hemsöktes.
Den tid nalkades emellertid, då jag borde bestämma
riktningen af min blifvande lefnadsbana. Min håg stod,
likasom de fleste pojkars, till militärståndet. Jag
kan ej säga, att jag för sjelfva yrket hyste någon
afgjord böjelse, men uniformen lyste mig i ögonen,
och jag tänkte hufvudsakligast på det glada, muntra
kamratlifvet. Nog af, jag bad min fader att få blifva
militär, och, sedan han förestält mig, att på denna
bana utgifterna voro stora, inkomsterna små och
fortkomsten osäker, lofvade han dock att villfara
min önskan. Kort derefter, i början af år 1818,
tillfrågades jag, om jag ville blifva kadett. Nu
först föresväfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
