Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttalande af tacksamhet för den goda tanke, som
Posse syntes för mig hysa, uppräknade jag dock i
skrifvelse af den 31 december alla de skäl, som
förmådde mig att icke uppträda såsom sökande till
Malmöhus län, deribland äfven att jag redan anmält
mig till erhållande af landshöfdingebefattningen
i Örebro. Härom uppstod nu under januari månad 1851
en liflig brefvexling oss emellan. Posse framstälde
alla Malmöhus läns företräden och sökte vederlägga
alla mina farhågor att jag, såsom helt och hållet
okänd i Skåne, skulle hafva svårt att komma till
rätta med dess adel och öfriga befolkning. Det sista
af dessa bref var af den 28 januari. Posse förnyade
deri ifrigt sina uppmaningar och sade sig med omgående
post skola insända sin afskedsansökan. Då härtill kom,
att Edouard Peyron, nyss blifven generalbefälhafvare
i första militärdistriktet och bosatt i Malmö,
enträget understödde Posses framställning, började
jag anse allt detta såsom en ödets vink, hvilken jag
icke borde helt och hållet lemna å sido, och beslöt
derför att derom tala med konungen. Jag bad hans
majestät ursäkta, att den, som redan hade anhållit
att få vara innesluten i hans åtanke vid en framdeles
blifvande tillsättning af Örebro län, nu gjorde en
likartad framställning rörande landshöfdingeplatsen
i Malmö, hvarjemte jag öppet framlade de skäl,
som förmått mig att taga detta steg. Konungen
upptog icke onådigt denna min begäran, men gaf
såsom vanligt ett undvikande svar, förklarande att
bland alla Sveriges län han ansåg Malmöhus vara det
vigtigaste. Tillsättningen blef emellertid ovanligt
länge uppskjuten. Ovissheten föreföll till en början
pinsam, men slutligen började jag vänja mig dervid och
uppgaf nära nog alla förhoppningar att vid platsens
besättande komma i åtanke, helst då jag erfor, att
hofmarskalken grefve Gustaf von Rosen, gift med en
fröken Piper och sålunda beslägtad med många bland
Skånes största jordegare, uppträdt såsom sökande,
enligt förmenande icke utan framgång. Genom inverkan
af den nye finansministern, friherre Palmstjerna,
hvilken varit ordförande i det nyligen afslutade
statsutskottet och der lärt att närmare känna mig,
vände sig dock vågskålen slutligen åt min sida. I
början af oktober underrättade mig statsrådet
Fåhræus, att konungen nu vore besluten att utse
mig till styresman öfver Malmöhus län; men, som den
forne landshöfdingen ända till mars månad 1853 var
i åtnjutande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
