Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademiska pedellerna, fattade konsistorium det beslut
att anlita konungens befallningshafvande, och öfverlemnade
derför genom en sväfvande skrifvelse af den 11 januari 1853
samtliga till målet hörande handlingar, hemställande
ärendet till konungens befallningshafvande, för
den handräckningsåtgärd, som på denna myndighet
kunde bero.
Den då varande driftige och duglige landssekreteraren
i Malmöhus län, Bråkenhjelm, hörde till det slags
embetsmän af gammalt skrot och korn, som ansågo en
landshöfdings första skyldighet vara att meddela
exekution, så snart sådan af annan myndighet
begärdes; och till följd häraf föreslog han att
anbefalla både magistrat och kronobetjening att
skyndsamt verkställa den begärda förvisningen. Ehuru
mycket jag, såsom nybegynnare, vid denna tid ansåg
mig i juridiska frågor böra fästa afseende vid min
landssekreterares bestämdt uttalade tanke, sade
mig dock mitt sunda omdöme, att det förfaringssätt,
han påyrkade, var förhastadt och tillika ej fullt
lagligt. Jag vägrade derför att derpå ingå och
uppsatte en skrifvelse till rektorsembetet, deri
jag fordrade bestämd förklaring, huruvida embetet
å konsistorii vägnar önskade handräckning för
verkställighet af utslaget, utan afseende derpå att
detsamma icke vunnit laga kraft, samt att i sådant
fall i hvad mån och huru vidsträckt handräckningen
begärdes. Rektor och konsistorium, hvilka ryggade
tillbaka för att i dessa hänseenden närmare uttala
sig, beslöto lemna min skrifvelse obesvarad; och på
sådant sätt förföll saken.
Då emellertid denna relegationsfråga blifvit
upparbetad till en "cause célèbre", hvars slut
man icke med visshet kunde förutse, meddelade jag
i enskilda skrifvelser den af mig tagna åtgärden
åt mina båda vänner, justitiestatsministern grefve
Sparre och landshöfdingen friherre Kræmer, samt hade
den glädjen att mina åtgöranden af båda dessa herrar
godkändes. Sparre skref nämligen: "Ditt förfaringssätt
i afseende på verkställigheten af relegationsstraffet
är i min tanke det både lagligaste och klokaste, som
kunnat vidtagas i en sak, der förtrytelsen gifvit
anledning till en åtgärd, som väl kan försvaras,
men som jag anser hafva varit nyttigare, om den
uteblifvit." Kræmer yttrade: "Jag förstår ej,
huru din landssekreterare kunnat tillstyrka att
lemna handräckning åt konsistorii evasiva begäran
om Rosenschölds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
