Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Landshöfdingetiden (1856-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och borde tillställas mig, hvarhelst jag än befann
mig. Det var från chefen för konungens enskilda byrå
grefve Erik Lewenhaupt af den 21 april och lydde
sålunda: "Konungen, som vill tala med landshöfdingen,
önskar, att tit. måtte med första ångbåt begifva sig
hit, hvarest vistandet ej behöfver beräknas till
mer än 3 à 4 dagar." Efter att hafva uppdragit åt
den på stället varande chefen för södra skånska
infanteriregementet, Åberg, att i mitt ställe
beväringsmönstringarna förrätta, återvände jag till
Malmö, derifrån resan till Stockholm den 24 april
företogs med ångfartyget Göta. Under färden till
hufvudstaden hade jag godt tillfälle att öfverväga
betydelsen af telegrammet, och ju mera jag tänkte
derpå, dess mera föreföll det mig troligt, att
anledningen ej kunde vara någon annan än hans
majestäts beslut att erbjuda mig en plats vid dess
rådsbord. Men i samma mån jag derom blef öfvertygad, i
samma mån stegrades äfven min föresats att ett sådant
erbjudande afböja. Skåne var mig numera så kärt; dess
invånare hade visat mig så mycken tillit, och jag hade
der börjat så många saker, som kräfde en omsorgsfull
vård för att ändamålsenligt fullbordas, att jag
hvarken kunde eller borde lemna min der varande
verksamhet. Fast besluten att handla i denna
syftning, landsteg jag den 27 april på förmiddagen
vid Stockholms skeppsbro och gick genast i resdrägt
upp till slottet för att anmäla min ankomst. Jag blef
ögonblickligen anbefald att till konungen inträda, och
min förmodan besannades, då hans majestät utan allt
omsvep förklarade, att han utsett mig att mottaga
civilportföljen efter J. F. Fåhærus, som länge
anhållit att derifrån blifva entledigad. Jag hade
nu att under tvänne timmar bestå en af de svåraste
strider jag någonsin utkämpat. Konung Oskar sökte
att punkt för punkt vederlägga de skäl jag androg
för min vägran. Han erbjöd mig att låta
landshöfdingebeställningen i Malmöhus län stå obesatt för min räkning,
och, om en dylik åtgärd då varit lika vanlig som nu
för tiden, hade jag troligen måst gifva vika. Men
detta konungens förslag var en fullkomlig nyhet, och
jag var förvissad, att jag skulle, inom en ej aflägsen
tid, blifva tvungen att afträda från länsstyrelsen,
derför att en så maktpåliggande tjenst hvarken borde
eller kunde länge skötas på förordnande. Konungen
ordade vidare med mycken vältalighet om de kraf
fäderneslandet har på en hvar af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
