Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lofvande förebud. Men under den korta tid, som efter
dess öppnande förflutit, hade en icke obetydlig
skuldsättning redan uppstått, och styrelsen insåg
mer än väl, att det skulle blifva omöjligt att
uppehålla denna vackra inrättning utan förökade
anslag. Ehuru ömtålig denna fråga var, måste jag
dock underställa densamma riksdagens pröfning, och
detta skedde genom en den 29 november på riddarhuset
afgifven motion. Frågan väckte, som jag väl kunde
vänta, mycket motstånd. Slutligen lyckades det dock
att både såsom tillökning i årsanslaget och såsom
lån för en gång erhålla så pass mycket understöd,
att institutet kunde med sträng hushållning fortgå.
Med undantag af dessa båda frågor och af det myckna
arbete, som ledamotskapet i statsutskottet alltid
medför, deltog jag mindre ifrigt än förr i riksdagens
förhandlingar och yttrade mig endast 67 gånger till
ridderskapets och adelns protokoll.
En angenäm omvexling i riksdagsgöromålen egde rum
dagarne den 3–6 november, då vestra stambanan mellan
Stockholm och Göteborg högtidligen invigdes. Jag
tillhörde antalet af de riksdagens deputerade, som
voro inbjudna att i festligheten deltaga. Första
dagen färdades vi till Örebro, den andra till
Göteborg. Dessa städer, den förra i förening med
kringliggande landsbygds herremän, hade uppbjudit hela
sin förmåga att genom fester och illuminationer göra
mottagandet så lysande som möjligt. I Örebro gafs en
storartad bal i hotellets nya festvåning. Under den
rikliga aftonmåltiden tog konung Karl mig afsides,
tryckte mig på ett glas champagne och frågade, om jag
numera icke skulle vara villig att underlätta hans
regeringsbörda genom att inträda i statsrådet. Härpå
alldeles oförberedd tackade jag
på det uppriktigaste för detta nya vedermäle af
förtroende, men
bad hans majestät draga sig till minnes allt, hvad
jag sagt honom 1856, då en dylik fråga blifvit af
konung Oskar väckt, och huru han sjelf, godkännande
mina skäl, då lagt sig ut för mig hos sin höge
fader och derigenom gjort det för mig möjligt att,
utan att såra den regerande konungen, undandraga
mig uppfyllandet af hans önskan. Samma skäl gälde
äfven nu, och jag hoppades derför, att han ej skulle
illa upptaga min fortsatta vägran. Godhjertad såsom
alltid, skakade konungen vänligt min hand och sade:
"låtom oss ej vidare tala härom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
