Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ett stort antal både officerare och
underofficerare fortfarande permitterades för att ingå
i, såsom det kallades främmande, men såsom hvar och
en visste dansk krigstjenst, samt att två af dessa
officerare nyligen af kunglig majestät erhållit
resestipendier; hvarjemte, och då i Stockholm under
regeringens ögon rikets yppersta män både uppmanat
till och tecknat sig för sammanskott till danska
soldaters hustrur och barn, jag svårligen kunde finna,
att bidrag till de svenskar, som kämpade i Danmark,
borde anses förkastliga. Dessa skäl verkade, ty jag
hörde ej vidare af saken.
Om året 1863 hade varit rikt på om vexlingar, så blef
deremot det derpå följande så mycket lugnare. Jag fick
temligen oafbrutet egna mig åt tjensten, Sophie åt
umgängeslifvet och värdskapet i sitt hus. Af allmänna
tillställningar är endast att ihågkomma firandet den
4 nov. 1864 af femtionde årsdagen af Sveriges och
Norges förening, hvilket i Malmö skedde medelst en
mycket besökt middag och under mera upprymda känslor,
än jag hade väntat.
Jag var dessa år af kunglig majestät förordnad till
ordförande i landstinget. Detta hade visserligen allt
skäl för sig till en början, då den nya institutionen
skulle sättas i verksamhet. Men allt ifrån mitt
arbete i kommunalkomitén hyste jag den åsigt, att då
landstingets beslut för att blifva gällande erfordrade
konungens befallningshafvandes godkännande, borde i
allmänhet icke landshöfdingen vara tingets ordförande;
och till följd deraf undanbad jag mig, under
förordande af grefve Arvid Posse till efterträdare,
redan år 1865 denna befattning. Så länge densamma
af mig innehades, ansåg jag mig dock pligtig att i
sådan egenskap representera, och derför voro alltid
samlingsdagen så väl landstingets medlemmar och
kanslipersonal som cheferna för landshöfdingeembetets
afdelningar tillsammans öfver 100 personer, till mig
och min hustru inbjudna på middag.
Sommaren 1864 hade vi den glädjen att under några
veckor få såsom gäst mottaga min svärmor. Med henne
gjorde vi samtliga en utflykt till Köpenhamn och
besågo tillika Fredriksborgs och Fredensborgs slott,
mellan hvilka begge senare ställen färden till allmän
förnöjelse företogs i en dansk holsteinarevagn eller
så kallad "kaffemölla".
För egen del besökte vi numera sällan Köpenhamn, som
för oss förlorat sin dragningskraft, sedan Hamiltons
derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
