Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmö, hvarest vi efter återkomsten, den 26 oktober,
qvarstannade den öfriga delen af året.
Min hustru och dotter njöto med fulla drag af allt
det vackra och intresseväckande denna resa hade att
erbjuda. Äfven jag återsåg med glädje dessa ställen,
som dock till större delen voro för mig bekanta,
men jag hyste dock hela tiden en viss oro öfver
tillståndet hemma i Skåne. Om jag ej så länge och
så ofta lofvat min dotter denna för henne så nyttiga
utfärd, skulle jag troligen hafva inställ hela resan,
Nu var detta icke möjligt, men jag förkortade dock
vistandet i Paris, så att vi hemkommo fjorton dagar
före tjänstledighetens utgång, på det jag så skyndsamt
som möjligt måtte kunna allvarsamt ingripa i den
allt jemt bland de skånska frälsebönderna fortfarande
uppstudsighet och arbetsinställelse. Dessa stämplingar
urartade väl ingenstädes till upplopp eller svårare
oordningar, men de förorsakade likväl under åren 1868
och 1869 både myndigheter och egare af frälsegods
så mycket bekymmer samt ådrogo sig en så allmän
uppmärksamhet, att de äro väl förtjenta af en närmare
utveckling, äfven om man för sådant ändamål nödgas
sträcka forskningarne något långt tillbaka.
De danska konungarnes myndighet hade efter
Valdemarernas tid mer och mer nedsjunkit till ett
blott skuggspel. Makten fans så godt som uteslutande
hos riksrådet, det vill säga medlemmarne af landets
förnämsta adliga slägter, hvilka, ehuru de inom
sig hade att uppvisa flere om fäderneslandet
högt förtjenta män, dock synas hafva haft till
hufvudsaklig uppgift att med förläningar och förmåner
af olika slag tillgodose sig sjelfva och sina
anförvandter. På sådant sätt lyckades det småningom
adeln och den med densamma befryndade hierarkien
att genom förläningar, förpantningar, köp och byte
(s. k. "mageskifte") slå under sig större delen af
de skånska kronohemmanen med åtföljande kungliga
rättigheter och arbetsskyldigheter.
Efter reformationens införande återgingo visserligen
till danska kronan många gårdar och gods, som tillhört
erkebiskopsstolen i Lund, likasom de inom provinsen
varande klostren. Men äfven större delen af denna
betydliga egendom förvandlades snart till adliga
förläningar; och vid föreningen med Sverige utgjorde
derför, enligt landshöfding Durells förtjenstfulla
utredning, antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
