Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke bort blott flyktigt omnämnas, derest de, hvilka
framdeles möjligen läsa dessa rader, önska att
derom kunna göra sig en riktig föreställning. Denna
rörelse skulle dock, enligt mitt förmenande,
hafva vida lugnare aflupit, så framt densamma,
utan obetänksam inblandning från en och annan
godsegares sida, öfverlemnats uteslutande åt
konungens befallningshafvandes och domstolarnes
laglikmätiga handläggning. Den öfvertygelse,
som hos mängden af de stora godsens underhafvande
vunnit insteg, att innehafvarne af dessa gods i forna
tider på orättmätigt sätt tillegnat sig eganderätten
till många nu derunder lydande frälsehemman, samt
att brukarnes besittningsrätt förr varit vida mera
tryggad än under de senare åren, då de ofta afhysts
för bildande af plattgårdar, var så fast inrotad,
och förhoppningarne att med Tullbergs biträde och på
grund af hans mycket omtalade jordebok få dessa hemman
förklarade för kronoegendom, som derefter skulle till
skatte lösas, så allmänna, att de tredskande hvarken
genom maktspråk eller välvilliga råd kunde bibringas
en annan öfvertygelse. Det gafs intet annat medel
att föra dem åter till besinning än att låta lagen
tala. Ett dylikt sätt att gå till väga kräfde tid,
men det var verksamt, och erkännas måste, att så
väl domstolar som kammarkollegium afgjorde dessa mål
med all den skyndsamhet våra former medgifva. Först
sedan skatterättsansökningarne blifvit afslagna hos
konungens befallningshafvande,
kammarkollegium samt slutligen hos kunglig majestät,
och sedan
andra i sammanhang dermed stående frågor rönt
samma öde i de olika domstolsinstanserna, började
de uppstudsiga foga sig i sitt öde och återgå till
ordning och lydnad. Jag vill dermed ingalunda hafva
sagt, att de alla voro öfvertygade om orättmätigheten
af sina påståenden, men de insågo, att de ingenting
hade att på dessas vidare fullföljande vinna;
och de hade slutligen förlorat förtroendet för
Tullberg. Detta förtroeende var länge på väg att
rubbas, men det väcktes åter till lif derigenom,
att denne deras ombudsman förföljdes och sålunda
kunde omgifva sig med ett slags martyrgloria. Den
lagliga ordningen stördes, med undantag af uppträdet i
Kärrstorp, under denna långa tid ingenstädes på något
anmärkningsvärdt sätt – och der tillstymmelse dertill
egde rum, blef den allvarsamt bestraffad. Vid de många
vräkningar, som förrättades, voro försigtighetsmått
på förhand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
