Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru med mycken ansträngning, upp för den långa
fallrepstrappan. Häraf ytterst utmattad, utropade
han efter inträdet i chefens salong, fullt medveten
om sitt förestående slut: "Gud ske lof! Jag är då
nu på svensk botten, om icke på svensk jord." Efter
en stunds väntan bars konungen af fyra flottans
officerare i en hvilstol om bord på "Malmö", der han
nedsattes på akterdäcket. Det intryck han då gjorde på
oss närvarande kan ej beskrifvas. Det ytterst aftärda
utseendet, den askgrå ansigtsfärgen, de glasartade
ögonen, det på bröstet nedhängande hufvudet, den
flämtande andedrägten – allt syntes antyda, att vi
hade en döende framför oss. Vänligt räcktes oss dock
den afmagrade handen, då han bars förbi det ställe,
der vi voro uppstälda. Länge satt han sedan försänkt
i mattighet. Jag stod stum vid hans sida. Slutligen
slog han upp ögonen, räckte mig handen och sade:
"Jag tyckte att jag såg Klint." "Ja", svarade
jag, "både han och Cederström äro här. Tillåter ers
majestät, att de komma fram?" Han nickade bifall och helsade
vänligt på dem båda. Efter en stund talade han
några få ord med Cederström och yttrade derunder:
"Det var en obehaglig resa och ett satans hål, detta
Aachen!" Mera förmådde han nästan icke säga.
Stödd på två af sina herrar gick, efter ankomsten
till Malmö hamn, konungen från ångbåten in i en
mig tillhörig låg, täckt och beqväm vagn. Då han
anlände till residenset, framsattes en stol, i akt
och mening att bära honom upp för der varande höga
yttertrappa. Men lika litet som vid landstigningen
ville han nu visa sig på sådant sätt inför det
samlade folket. Jag höll honom derför under ena
axeln, ordonnansofficern Gyllenram under den andra,
och i upprätt ställning släpade eller rättare buro
vi honom sålunda in i förstugan. Sedan han der
helsat på min hustru, bars han i sin hvilstol ända
in i sängkammaren, hvilket rum han sedermera aldrig
lemnade. Min hustru blef äfven ytterst bestört öfver
konungens utseende, och de första ord hon, då vi
blifvit allena, till mig sade, voro: "Han kommer
aldrig ur detta hus."
En timme efter konungen anlände på "Slesvig" det
danska tronföljareparet med sin äldste son. De
intogo middag hos oss och återvände på aftonen till
Köpenhamn. Kronprinsessan hade ett längre samtal med
sin fader, men besynnerligt nog ansågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
