Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Ålderdom och hvila (1874-1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företagsamhet och den sammanhållning, för hvilka
I städse utmärkt eder. Det är deruti förnämsta
orsaken torde böra sökas till det länets förvånande
framåtskridande i alla riktningar. Offentligen kommer
jag numera icke att dertill kunna bidraga; men likasom
jag ämnar fortfarande bland eder nedslå mina bopålar,
skall jag äfven fortfarande med samma varma intresse
som hittills följa edra angelägenheter, och mina
bästa, mina uppriktigaste önskningar skola städse
hafva till mål: Malmöhus läns lycka och välgång."
Sedan jag på detta sätt tagit afsked af alla,
undvek jag sorgfälligt de vid dylika tillfällen
ofta öfliga resorna till städer och herregårdar,
emedan deraf följande tillställningar och afskedstal
skulle hafva förefallit mig allt för tröttande och
upprörande. Deremot erkänner jag öppet, att jag gladde
mig öfver de uppsatser, som i länets tidningar inflöto
angående min förflutna embetsverksamhet, likasom äfven
öfver de flerfaldiga bref och adresser, som i samma
syftning till mig aflätos, emedan de alla inneburo
ett välvilligt erkännande af hvad jag uträttat.
Den 24 april gaf Malmö stad för mig och de mina
en storartad fest, vid hvilken omkring 200 damer
och herrar närvoro. Ännu flere hade anmält sig att
deruti deltaga, men utrymmet tillät det icke; och af
enahanda anledning kunde ej heller afseende fästas
vid de likartade framställningar, som från många
landtbor inkommit.
Den vackra Knutsalen företedde med sin rika
upplysning och de många lefvande växter, hvaraf den
var öfverfyld, den ståtligaste anbick. Efter hela
dess längd hade man dukat ett dubbelt hästskobord,
till hvars prydande stadens invånare lemnat sitt
dyrbaraste bohag, och vid hvilket de framför mig
och min hustru varande platserna hade lemnats tomma,
på det vi skulle kunna se och synas af alla.
Det var dock hvarken det lysande i anordningarne eller de
vackra och hjertliga talen, hvilka vid detta tillfälle höllos, som
utgjorde festens glanspunkt. Denna var egentligen att söka i de
närvarandes oförstälda välvilja och i den saknad, som allmänt
uttrycktes öfver vår afflyttning ur landshöfdingeresidenset.
Denna mig och de mina visade artighet var det omöjligt
att genom någon slags bjudning återgälda, då vi redan börjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
