Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Johan Fredrik Ehrenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 14 dagar före sin död öfverlemna sig åt en
snart sagdt mördande verksamhet. Hans trettioåriga,
mångsidiga tjenstgöring hade förvärfvat honom
en sällspord kännedom om arbetssättet och
den inre organisationen af vapnets alla olika
afdelningar. Det fans knapt någon brist, som ej
hans säkra blick upptäckt. Huru felen skulle
afhjelpas och behofven fyllas, utgjorde det problem
han föresatt sig att efter bästa förmåga lösa. Men
han hade glömt att dervid taga egna kroppskrafter i
beräkning. Med vintrens annalkande blef för hvarje
dag helsotillståndet mera betänkligt, och den 5
februari 1849 sväfvade hans ur stoftet frigjorda ande
till ljusare rymder, efterlemnade till arf åt en
talrik familj endast exemplet af en dygdig vandel,
ett aktadt, fläckfritt namn och en aldrig förkolnad
fosterlandskärlek.
Ehrenstam, som redan 1844 blifvit prydd med
riddarestjernan af kongl, svärdsorden, utnämdes
den 27 november 1848 till kommendör af samma
orden. Yttre utmärkelser egde han ej flere än
dessa, men på ädla själsegenskaper var han så mycket
rikare. Han var, som enskild man, genomträngd af den
sannaste gudsfruktan, enkel, flärdfri, rättrådig;
som embetsmän, djupseende, skarpsinnig, fyndig,
pröfvande med mogen öfverläggning, verkställande med
allvarlig kraft; som statsman, ljus i uppfattning,
klar i bevisningsförmåga, tillgänglig för grundade
motskäl, men med sällsynt lugn och sjelfbeherskning
försvarande hvad han ansåg rätt och derför vanligen
segrande i striden, lika mycket genom kraften af
sina bevis som genom det angenäma sätt, på hvilket de
framfördes. Han egde dessutom den sällsporda förmågan
att kunna med sakkännedom ingå i de minsta småbestyr,
utan att, när det höfdes se sakerna i stort, i
ringaste mån förvillas af denna detaljkunskap – och
ingen under då, om fosterlandets sanna vänner med djup
smärta erforo underrättelsen om hans för tidiga död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
