Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att fullständigt skildra Sahlströms omfattande
riksdagsmannaverksamhet, skulle man äfven skrifva
bondeståndets riksdagshistoria för en tidrymd
af 18 år (1840–1858), ty i hvarje vigtig fråga,
som under nämda tid behandlades i riksförsamlingen,
uttalade han sin mening, alltid med stor sakkännedom
och skarpsinnighet, i konseqvent frisinnad anda,
och med den öppenhet som tillhörde hans sjelfständiga karakter.
Med värma och vältalighet förordade han
indragningsmaktens afskaffande – då bondeståndets
majoritet intalades att bibehålla den såsom ett ganska
tjenligt medel att hålla tidningspressen i styr – den
lika arfsrättens införande, börderättens upphörande,
hemmansklyfnings- och jordafsöndringsrättighetens
utsträckning, skatteförenklingen, närings-
och handelsfriheten, det nya straffsystemets och
decimalsystemets införande, nationalrepresentationens
ombildning, den nya bränvinsbränningslagstiftningen,
bondeståndets förstärkning med nya intelligentare
krafter, beväringspligtens utvidgande – allt
frågor af hvilka de flesta i förstone mottogos med
mycken ovilja i bondeståndet. Men glanspunkten i
hans offentliga verksamhet intager dock hans varma
intresse för folkundervisningens befrämjande.
Redan flera år förrän han invaldes i riksförsamlingen
utgaf han en skrift, hvari det oafvisliga
behofvet af ett väl ordnadt folkskoleväsen med
stor sakkännedom utvecklades. Den ådrog sig Carl
XIV Johans uppmärksamhet och landshöfdingen i
Stockholms län anbefaldes att betyga Sahlström
konungens "tacksamhet för en skrift som vitnade om
en så upphöjd fosterlandskärlek."
Vorden riksdagsman yrkade Sahlström i en mästerligt
skrifven motion att ett efter folkmängden lämpadt
tillräckligt antal folkskolor skulle inrättas i alla
kommuner, och att folkundervisningen skulle förklaras
såsom en nationalangelägenhet af första ordningen. Men
långt ifrån att denna motion rönte odeladt bifall inom
bondeståndet, anfölls och hånades Sahlström bittert,
företrädesvis just af dem, som för egen del bort känna
olägenheterna af en försummad undervisning. Kamraterna
i tröja och långrock sporde "den der herrn i frack" om
han ville göra allmogens söner till skrifvarekarlar,
i stället för till dugliga arbetare, och hvilka skulle
bruka fosterjorden, om drängarne sutto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
