Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insända artiklar söka gendrifva dessa
prohibitivsträfvanden, hvilka, som jag vill minnas,
ganska matt besvarades.
Med konsistorium i Strengnäs råkade jag något
senare äfven i delo af den anledning, att detsamma
sjelfmyndigt anbefalt en oriktig tillämpning af
folkskolestadgan af 1842 och fördelningen af det
statsbidrag, ständerna anordnat, på det sätt, att
någon del deraf icke skulle tillkomma de församlingar,
som egde magasinsinkomster att disponera, utan
blott de, som voro i saknad deraf. Detta var för
mig en alldeles omvänd slutkonst, emedan jag ansåg
det på goda skäl kunna antagas, att de kommuner,
som icke tillgjort något för detta ändamåls vinnande,
ej kunde vara mera berättigade till allmänt understöd
än de, som med uppoffringar åstadkommit dessa nyttiga
inrättningar. Anmärkningen upptogs af Strengnäsbladet
Samlaren icke utan häntydning på vanvördnad för
den prelatensiska myndigheten, samt i en mörk och
trubbig stil, hänvisande bland annat till gamla
kyrkofäders auktoritet, hvaraf jag ändtligen fann
det ändamålslöst att kämpa mot en mystiker, som sannolikt icke
förstod den tid, hvaruti han sjelf lefde. Det bästa
kom dock till sist, då på en pastorsinstallation
biskopen tillfrågade min församlings kyrkoherde,
hvilken utväg vore att vidtaga för att förmå mig till
tystnad, hvarå denne lärer svarat, det han väl ville
underrätta mig om hans högvördighets önskan, men egde
för öfrigt icke något råd att för detta fall lemna.
Från urtima riksdagen 1844–45 erinrar jag mig
hufvudsakligast den lifliga hyllning, som den
liberala delen af representationen lika med den stora
allmänheten egnade konung Oskar för de folkvänliga
bemödanden, han redan ådagalagt och troddes vilja
fortsätta. Den bekräftelse på 3:ne stånds beslut
angående den lika arfsrätten, som nu lemnades,
utgjorde, särdeles för bondeståndet, en glädjande
anledning att densamma med tacksamhet erkänna. Det
mindre betydliga motstånd, som inom ståndet
deremot förspordes, föranlät till ett nära mangrant
uppträdande, för att inför konungen upplysa om rätta
förhållandet, och det syntes mig, som h. maj:t just
afvaktat detta för att derefter fatta sitt beslut, som
ock få dagar derefter blef allmänt kändt. Bekant är,
att adeln afgaf en slags protest mot de andra ståndens
beslut i frågan, och att konungen lemnat svar uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
