Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man vet, låter bäst göra sig på färsk gerning. Med
undantag måhända för 1840 års riksdag, egde
Strindlund intill denna tid en nära obestridd ledning
af de flesta norrländingars röster, hvarigenom många
för landet nyttiga, men för, regeringen mindre
behagliga förslag kommo till korta. Erfarenheten
häraf, jemte, Strindlunds afund och partiskhet
mot den af mig högt värderade Hans Jansson kunde
således icke förändra denna min sinnesstämning; men
nu inträffade en stor förändring, äfven å min sida,
och obelåtenheten försvann efterhand, då den gamle
partichefen visade sig både vilja och kunna iakttaga
försigtighet och oväld, tillåta hvarje mening dess
fria uttryck, bibehålla platsens värdighet samt visa
sig öppen, human och vänskapligt sinnad mot alla. Att
han derigenom vann kamraters förtroende och gaf sitt
tillbaka, blef synligt vid många tillfällen, då han
tog sina förra och ifrigaste motståndare till råds
i vigtiga ämnen, och jag minnes bland annat, huru
han, vid en enskild rådplägning före den slutliga
behandlingen af skatteförenklingsfrågan, bestämde
sin åtgärd i enlighet med ståndets önskan och fördel,
samt fullgjorde detta löfte. Att Strindlund, såsom
belöning för på denna plats gjorda tjenster, erhållit
både en stor guldmedalj och vasaorden, borde väl
anses utgöra regeringens fullkomliga erkännande af
desamma, om blott denna form icke vore så allmän och
af så ringa betydelse i den allmänna meningen. Då han
slutligen såsom elektor vid sista riksdagsmannavalet
befordrat sin efterträdares utväljande, har han
tydligen visat sig mindre afse sin pekuniera fördel
än det lugn han sökt, och detta talar äfven till
hans fördel, samt för en måhända sent vaknad känsla
af hvad en man i hans ställning är skyldig sitt
fosterland.
Ehuru jag i det föregående omförmält
åtskilliga tilldragelser under denna, 1853–54
års riksdag, må jag dock tillägga några andra och
deribland utfarterna till engelska och svensk-norska
flottorna. Den förra kunde med skäl beundras både för
styrkan deraf (20 ång- och 1 segelskepp, alla större)
och dess talrika, modiga och raska besättning. Den
berömde amiralen fick sällskapet icke skåda, emedan
trängseln kring flaggskeppet icke tillät oss nalkas
detsamma, hvadan man måste nöjas med högt stämda
förhoppningar om kommande bragder till vårt lands
fördel. Till den senare fördes vi på en ångkorvett,
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
