Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning separationen erhållit, hotande med ännu större
vedervärdigheter.
Då valen till banko- och riksgäldsfullmäktige
skulle vid denna riksdag företagas, önskade den mera
sjelfständiga delen af ståndet att aflägsna en af
de förra och i stället invälja mig. Denna önskan
framfördes till mig deputationsvis af Nils Larsson
från Jemtland, Jonas Andersson från Östergötland
och Nils Olsson från Skåne, med anförande af de
skäl, som härtill föranledde. Jag nekade länge
och allvarligt, men då ändamålet ej på annat sätt
troddes kunna vinnas, medgaf jag slutligen försöket
med förutsägelse, att det ej skulle lyckas. Så
skedde äfven, och jag anser det ännu såsom en
försynens välgörande skickelse, enär jag derigenom
undgick att qvarhållas på ett ställe, der tvång och
vantrefnad ofelbart skulle medföra svåra följder för
min redan mycket försvagade helsa, och hvarförutan
jag ingalunda kunnat så utföra det vigtiga uppdraget,
som både pligt och böjelse fordrat.
Vid de allmänna sammanträdena på riddarhuset var
jag en temligen flitig åhörare; men yttrade mig
der blott 2:ne gånger, nämligen uti jernvägs-
och beväringsfrågorna. I den förra kunde jag icke
underlåta att anförtro mina betänkligheter mot
den utländska skuldsättningen och de för framtiden
tryckande följderna deraf, samt hänvisade i stället
på landets egna tillgångar, bränvinsskatten
och en del af bankovinsten, äfvensom till en
något rymligare tid för arbetets utförande; och i
den senare egentligast för att vederlägga Petter
Jönssons oblyga påstående om svenska allmogens mindre
benägenhet att fullgöra denna fosterländska pligt till
landets försvar, samt erhöll för detta försök ett
högljudt bifall af ståndsbröderna, som lika med mig
ansågo allmogens gamla ära böra räddas från så falska
beskyllningar. Ehuru det, enligt min erfarenhet, icke
medför särdeles svårighet att kläda tankarne i lämplig
drägt inför ens eget stånd, är det icke så lätt inför
en mycket talrikare, och mera upplyst församling
t. ex. denna på riddarhuset, som har befogenhet
att fordra både klarhet och korrekt språk af den,
som der vill uppträda. För mig har det lyckats
komma ifrån den naturliga förlägenheten derigenom,
att jag velat följa en af våra äldre riksdagstalares
mig välvilligt gifna råd att inbilla mig stå inför en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
