Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutta Krabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde ej heller länge, förrän han tillbedjande
såg upp till henne och han log varmt:
»Du är mitt land, min härskare och mitt liv,
Jutta. Det är hemligheten. Främlingar till din och
min kärlek ha blodat gränslinjen mellan Danmark och
Sverige och sänt ut krigshärar för att kunna rycka
till sig ett stycke mera än de ägde förut. Vad rör
det oss, så länge vi sitter i fred här på Krageholm?»
»Men du är man», utbrast Jutta otåligt, rädd om den
älskades anseende inför världen. »Du måste hålla
din sköld blank och ränna din värja åt rätt led. Med
mig är det en annan sak. För mig är största hedern
att bära husmorsnycklarna i bältet och se till,
att fatburen är i gott stånd. Mera kräver ingen
av en hustru, och spörjer jag inte ens efter den
utmärkelsen, allenast efter att vara din, att vara
stolt över dig, få bistå dig med böner, när jag ej kan
få det med råd, ty i fejd enas ej svensk och dansk,
och aldrig förgäter jag, att min vagga stått på dansk
mark. Men du käre, jag följer dig med tusen innerliga
önskningar om, att du skall varda bland de främste
inför världen som du immer är det inför mig.»
Han drog hennes händer ned mot sin mun och överhöljde
dem med kyssar.
»Allraljuvligaste hjärta, tillgiv, om jag mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
