Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutta Krabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintersol sprida glans över en vitblå himmel. Jörgens
båda sista brev gömde hon under huvudgärden. De
prasslade till, när hon vände på huvudet.
På bröllopsdagen tänker hon oavbrutet. För sexton år
sedan hade Jörgen med åtta adliga junkrar hämtat henne
här i hennes mors hus. Hon hade burit en klänning, som
pärlsytts från ovan till nedan, och det hade sagts,
att vänare brud ej setts. Hennes hjärta hade flugit
honom till mötes långt före hennes lätta fötter. Jubel
hade fyllt salar och kamrar, jublande glädje sjöng i
deras sinnen, och aldrig hade de känt söcken under
årens lopp. Hela deras äktenskap var »den signade
dag». Ovillkorligen bredde hon ut armarna till ett
famntag.
»Mitt allt, låt mig inte vänta dig förgäves», bad
hon i plötsligt vaknande fruktan.
I detsamma hörde hon utifrån gatan vagnsbuller av
klumpiga, järnbandade hjul, som skramlade mot den
hårdfrusna marken, högljutt skrål och plumpa röster,
skränande smädevisor.
Mödosamt lyfte hon huvudet.
Kammarpigan, som med sin sömnad suttit i fönstersmygen,
reste sig häftigt, och med ett dämpat rop slog hon
händerna för ansiktet och sprang inåt rummet.
»Vad är det Sidsel?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
