Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
papper pfalz-grevinnan räcker honom. Snyftande läser
han rad efter rad och är vid tredje versen så djupt
gripen, att han knappt ser orden.
Också Maria Euphrosyne överväldigas av rörelse, och
hennes massiva huvud sjunker, inbäddat i isterhakorna,
ned mot bröstet. Inom sig upprepar hon psalmen, som
hon lärt par coeur i denna expressions bokstavliga
betydelse. Med de knäppta händerna stödda mot
bordskivan och blicken förgråten irrande kring det
skövlade rummet, en naken och slät kammare efter
kongl, kommissionens brutala framfart, jämrar hennes
hågkomst fram orden. Likt stritt, kallt höstregn
risslar deras vemodiga innehåll igenom henne.
»Jag kommer av ett brusand’ hav
På rätta glädjestranden;
Min kropp, han lägges ned i grav,
Men Gud upptager Anden.
Ur mörker kommer jag till ljus,
Från armod till Guds rika hus,
Från oro till god vila [1].
»Ja, ja, Lorin, fuller må vi gråta, änskönt tårar är en
bedräglig lisa», säger furstinnan slutligen. »Ställ nu raskt
om vagnen. Tiden lider. Jag tar ingen med mig. Båtkarlarna får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
