Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarlige monark. Det är något i den liksom tårade vers,
vilken Maria Euphrosyne hört inom sig hela dagen,
som också rör kungens sinne. Särskilt fäster han
sig vid uttrycket: »Från oro till god vila.» Det
frammanar hågkomsten av hans egen trötthet, när
kroppen icke vill understödja själens beständiga
verksamhetslust. Han minns sina bekymmer för statens
räkning, sina långa, sömnlösa nätter, och – ännu
något annat, som pinar honom: hans mors trätgirighet,
när det gäller svärdottern, hustruns blötsinne och
gråt. Det oroar honom, det kommer honom att längta
bort från split och kiv till – god vila. Det är också
den kuvade högadelns agg och bitterhet, som sargar
tankarna och gör honom nedstämd. Ja, sannerligen,
den psalmen talar märkligt och förnuftigt. Han skall
läsa den igen. Men icke nu – icke nu. Den faller som
en tyngd för bröstet och jagar bort glädjen. Slikt
är stor skada, ty att vara lustig är för visso också
en Guds nåd – en Guds sällsynta nåd.
Omsorgsfullt lägges papperet tillbaka in mellan bokbladen,
medan hans magra ansikte återtar den fläkt av friskhet,
som den hurtiga jakten efterlämnat. Hans forne
förmyndares – törhända också väns – klagliga lägenhet
är självförvållad. Justitian måste ha sin gång,
men Karl vet med sig, att han icke farit omildare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
