Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes juveler voro sålda eller pantsatta, hennes
klänningar gammalmodiga. Hon hade ej råd att hålla
sig med ekipage, eller att enligt sin rang taga emot
den förnäma världen. Dessutom vågade hon – »Brandts»
hustru knappt förråda för utomstående vem hon var.
Om hon bara känt sig frisk, skulle denna prövande
tid varit lättare att bära, och till och med den
kroppsliga svagheten, kunde hon fördragit, om ett
enda modigt, viljekraftigt brev från Gustav Mauritz
uppmuntrat henne.
Men varje gång han skrev, kastade han till henne hela
sin bekymmersbörda, sina motgångar, sin outhärdliga
ledsnad och sitt dagliga misshumör, sin sjuklighet
och sin beständigt stegrade livsleda.
Hon svarade käckt och med en hurtighet, vilken
endast fanns på pennspetsen. Att också hon led, att
ekonomiska svårigheter gnagde henne och att ständiga
förödmjukelser mötte henne, förteg hon. Även Augusta
korresponderade med sin söta pappa, men modern hade
förmanat henne, att endast skriva om sådant, som
kunde förströ och glädja honom.
»Du förstår, barn», sade grevinnan, »att man aldrig
får betunga den, man håller av, med sina egna små
motigheter.»
Månad hade lagts till månad utan att resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
