Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Augusta mindes än, att hon skämts, och att hon tyckt,
att det liknade leka med dockor, och hon hade varit
frestad att skratta, men plötsligt blivit allvarlig
igen, då hon höll på att tappa sankt Paul, en tung
klump, på mors fötter. Hon hade inbillat sig, att
helgonet såg förebrående på henne. Det miste sin
dockskepnad, och hon hade blivit lika rädd för bilden
med den frasande manteln som hon i dag varit för
hans namne, den mäktige tsaren. Men hennes fruktan
för helgonet hade gått fort över. Dess blick var
mild och tålig. Sankt Paul ville henne bara gott;
ängslig och trött som hon var, hade hon fått tillit
till honom. Hon hade behållit honom kvar i famnen,
medan Nadja burit ut de andra undergörande gestalterna
och ställt dem tillbaka på hyllan.
När Nadja ville ta sankt Paul ifrån henne, hade hon
skakat på huvudet och smugit sig bort till en pall,
där hon satt sig med det lilla träbelätet, vilket på
ett förunderligt sätt tröstade henne. Dess ögon hade
till sist blivit riktigt levande, som delade de hennes
sorg, och hur det var, talade hon om för S:t Paul,
hur svårt det kändes att vara så ensam och så bedrövad
som hon, att ha en far, vilken inte fick komma till
sitt eget land, hur mycket han än längtade, och att
inte veta, om ens älskade mamma någonsin skulle
bli frisk igen. Helgonet bara såg på henne, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
