Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedvigs upproriska knot lade sig inför moderns fasta
stämma och myndiga, säkra väsen. För den gamla fanns
icke vankelmod eller klemande ömhet, men hennes hjärta
var mäktigt en kärlek, vilken ej begärde vederlag.
Efter en lång paus sade Hedvig Armfelt:
»Jag har tålamodet, mor, men kraften – var får jag
den ifrån?»
»Inte från människorna, de äro stympare och
stackare. Du får den från ditt eget inre och från
Gud.»
»Jag är så rädd att mista det käraste, jag äger. Mor,
förakta mig inte, men utan Gustav Mauritz vill jag
inte leva.»
»Vill! Livet är du skall! Både han och du ska
leva så länge det behagar Den Högste. Kära dotter»,
tillade den gamla mildare; »ett äggskal kramar man sönder,
aldrig sitt öde, hur skört det än tycks. Huvudet högt,
min Hedvig!»
Och Hedvig Armfelt höjde huvudet; hennes kinder
glödde. Hon tänkte ånyo på brevet hon skulle skriva
till sin man. Orden sjöngo plötsligt inom henne som
en allvarlig hymn till lyckan, vilken gått, men kanske
kunde komma åter, när de voro två att bida den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
