Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackert är gossansiktet på duken. De ljusa lockarna
glänsa i mjuka ringlar mot panna och kinder. Ögonen
äro stora, klara och allvarliga, de röda läpparna
med sitt bestämda, förnäma drag fint formade. Mot
den lilles mörka sammetsdräkt bryter det vattrade,
ljusblå, handsbreda serafimerbandet bjärt av, och
som solglimtar skymta guldbroderierna.
De båda inre rummen äro helt och hållet privata. Hitin
släpps endast »tjänstepersonalen», trotjänaren
Iver Naijen och Lisette, en liten näpen slarvunge
med brinnade rött hår, bländvitt skinn och duvoblå
ögon. Lisette skall städa och damma, jollra och
smeka. Den ensamme mannen i det förfallna huset
inbillar sig stundom att han håller henne kär. Hon
var fasligt nyfiken första gången den slutna dörren
till våningens inre öppnades, men knappt hade de blå
duvorna flugit åt alla håll ett par tag, förrän deras
upptäcktslust slappades.
»Ä», sade hon med eftertryck, »var det alltihop!»
Hennes utrop måste anses berättigat. Det var
övermåttan armt både i förmaket och sängkammaren. I
det förstnämnda rummet utgjordes föremålen av en
urmodig clavesymbale och – en värja, vilkens ära det
var, att en gång ha tillhört det nordiska lejonet,
tolvte Karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
