Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans vilsna, värkande tankar tillbaka till den
ohyggliga fängelsetiden på Gripsholm. Då hade de
trånga kamrarna och frihetens förlust synts honom
svår att uthärda. Men nu! – Nu minns han med saknad
en tid, som skänkt honom hans makas ömma och trägna
omsorger, hans små barns smeksamma tillit. Han hade
kunnat ropa, och de hade skyndat till honom. Han hade
fått lägga sitt huvud mot ett varmt kvinnobröst i
medvetande om att det hjärta, vars slag han hörde
intill sitt öra, led med honom, älskade honom,
kämpade som han för att behålla modet. Frivilligt
hade icke hans Fredrika övergivit honom. Han måste fly
för att undkomma henne, och dessutom försäkra – vad
han för övrigt själv trodde vid det tillfället – att
hans kärlek var komplett utslocknad, för att hon
skulle underskriva skilsmässobrevet. Väl ställd inför
en oåterkallelig upplösning, hade hon ryckt till sig
barnen, både Gustav och de tre små döttrarna, och
han överlät dem. Ville ej tvista om oskyldiga väsen.
Där han står krokig och tunn vid clavesymbalen,
huttrande av köld, ty det eldas ytterst sparsamt härinne,
fantiserar han feber sjukt över sina utståndna lidanden,
hätsk gent emot den enda människa, som offrat honom år
av sitt liv, och som aldrig svikit honom. Fredrika, hustrun,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
