Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trotjänaren, vilken säkerligen bidat vid
första klassvagnen, under det att Carl-Sebastian
praktiserat sig ned från sista plattformen där
han stått och hämtat frisk luft, obekymrad
om kupéns rang, utled på tågets sniglande, van,
som han var vid med svindlande fart framrusande
expresser. Att det ännu finns sådana djur i
vår Herres beteshage, var hans tanke beträffande
betjänten, som med en ny djup bugning tog emot en
resväska och ett resgodskvitto, den nästa
tanken gällde den fina titeln han fått. »Baron!»
För första gången hörde han sig på allvar kallas
så. Det lät fullständigt overkligt för
hans öron. Signe och han hade på skämt högtidligen
titulerat varandra baron och friherrinna,
när de under överresan från Amerika och under
de dagar de bott på ett stockholmskt hotell och
då talat om den förunderliga lyckovinsten,
men americans, som de blivit under de långa hund- och
slitåren, klang adelsstämpeln nästan löjlig från
deras läppar. Och först sedan Carl-Sebastian besökt
fideikomisset och på ort och ställe fått ytterligare
bekräftelse på, att det verkligen skulle bli hans,
ämnade han låta kalla sig baron.
Han satt nu i den ofantliga landån, vilken tycktes honom
tillräcklig för ett större garden-party, och han fortsatte
att undra över världen och sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
