Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dollars skulle i Sverige få ökad pondus och dessutom
hade Carl-Sebastian hört att på Bergsmarks ägor
fanns ett marmorbrott, som ingen tagit notis om. Det
skulle ge åtskilligt. Och torvmossarna han sett
på planritningen, hade inte heller utnyttjats
rationellt.
Plötsligt hejdade han gubben framför en bordspendyl
av brons.
»Den var proper», sade han slängigt för att maskera
sin förtjusning.
»Vad säger han, pojkbyting?» for gubben ut. »Det är
en charmant pjäs. Min mor fick den av drottning
Desideria. Det är en Bourdillon. Där är hans
signatur. Var nyårsdag drar jag upp den, och så går
den och slår utan att det nå’nsin klickar, till nästa
nyårsdag. Jag har väl dragit upp den för sista gången,
förmodar jag.»
Medan de stodo i det praktrum, vilket kallades Stora
salongen, och där gul- och vitrandigt överdrag betäckte
empiremöbelns sidenklädsel, sade översten vemodigt:
»Här ha många Ritterfeldar döpts. Men sedan jag kom
hit, har aldrig dopfunten använts. – Är du lyckligt
gift, min gosse?»
»Låt oss säga lyckligast, onkel.»
»Vaba? Det är mig för krångligt med moderna vitsar. Du
menar – –?»
»Att Signe och jag håller jädrans myck–»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
