Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det. När vi kommer in i biblioteket ska jag visa
dig en chiffonjé, jag håller av. Den fick jag som
liten pojke, och den har följt mig troget i alla
skiften. Sedan jag rustat om som gardesofficer och
praktiserat den gyllene läran es lebe das Leben,
var chiffonjén det enda mina kreditorer inte rådde om. Det
var inte jag utan min äldste bror, Carl-Sebastian, som
skulle blivit fideikommissarie, men så dog han, och
chiffonjén och jag fick oväntat tak över huvudet. Och
jag kom i tillfälle att gifta mig rikt med en av
greve Hornlurs tre döttrar, de s. k. disgracerna. Ja,
du blir möjligen chockerad över min frivolitet, men
expressionen är lustig och var – tant pis – sann.»
Ogrannlaga i alla fall, tänkte Carl-Sebastian
rätlinjigt. – – – –
I biblioteket tog översten fram en portfölj med
franska och engelska kopparstick och en Karl XII:s
bibel. Hans sätt att presentera celebriteterna var
så ytterst elegant, att Bergsmarks blivande herre än
en gång kände sig som Jeppe i baronens gemak.
Kritiskt undrade han dock, om gubben ägde någon
gedigen bildning, eller om alltsammans var fanér och
vanepatina, sådan man får av att leva inom en krets
av sysslolösa munskänkar i konstens, mystikens och
litteraturens kungasal. –
Vapensamlingen föreföll den hädiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
