Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Återhållsamhet med måtta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄTTE KAPlTLET.
Återhållsamhet med måtta.
Endast på trofast och varaktig kärlek kan hemmets
lycka grundas. Kärleken är som vår egen varelse av
tvåfaldig natur. Dess andliga del är odödlig och
oföränderlig men kan också försämras och förnedras. Dess
materiella natur kan understundom vinna en sådan
makt, att den ställer i skuggan, neddrager, ja,
fullständigt utplånar den andliga delen. Kärleken kan liknas
vid en växt, som döljer sin rot i jorden, medan dess
blomning är beroende av solens livgivande strålar.
Jorden och roten måste träda i ett bestämt inbördes
förhållande till varandra, för att en blomning,
nödvändig för växtens fortvaro, skall komma till stånd.
Sålunda har kärleken en kroppslig och en andlig sida.
Sin rot har den i den omedvetna naturlag, som blivit
hos människan nedlagd till släktets fortplantande och
bevarande. Att kärlekens mål är äktenskapet och
äktenskapet åter föräldraglädjens, skall endast en falsk
blygsamhet eller ett förbiseende av enkla fakta kunna
förneka. Under det att dessa äro kärlekens objektiva
ändamål, tjänar den dock även många andra högre
syften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
