Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är naturen själf, min mor,
som denna saga har diktat.
I mina öron, som jag tror,
sin hemlighet har hon biktat.
Och hennes röst var nattens vind
som kysste min heta kind.
Jag tror. jag grät — förlåt mig, tid,
som bannlyst människotåren!
Den sorg, jag kände, var ljuf och blid,
som smältande snö om våren.
Jag glömde mig själf, jag glömde allt —
Jag glömde, att hjärtat svalt.
Det var som om själen tvått sig ren
från allt, som fräter och svider.
Den höstens klarhet, som fyllt mig se’n
är barn af sommarens strider.
(
Den lycka, som, blek, i minnet bor,
är sorgens tvillingbror.
Och än i ljus för minnet står
en bild af kvinnan i skogen.
Jag minnes färgen af hennes hår:
som rågens, när den är mogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
