- Project Runeberg -  Dikter /
130

(1896) [MARC] Author: Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men aldrig jag min krigarplikt har brutit!
Och aldrig på min väktarplats jag sof.

Och mången misstänkt gynnare jag skjutit
en kula i hans falska, fega skrof!

Emellertid — det kan ju ej förnekas,
att mången usling har en säker hand.

Jag känner själf, att mina kinder blekas,
och genomdränkt af blod är markens sand.

En plats är tom! Det frustar rödt ur gapen
af mina sår — — Ryck fram en man i hast!
Jag dör — men obesegrad! Mina vapen
ha aldrig brustit–-endast hjärtat brast.

¥

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldikter/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free