Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad vill han?» sade jag, utan att ana något
ondt, och sände i detsamma två extra fina
havannaringar upp mellan det banala björklöfvet.
Karlen betraktade mig med ett olycksbådande grin.
»Tycker herrn om fårkött?» frågade han.
Jag tillstår, att frågan förvånade mig. Men jag
ville icke låta honom ana, att han gjort mig
förlägen, utan svarade, som om det varit den
naturligaste fråga i världen.
ȁhjo. Ganska bra. I synnerhet steken. Med
blomkål och ärter låter den äta sig.»
Karlens grin blef ännu mera olycksbådande.
Hans röda skäggstrån riktigt snodde sig omkring
munnen på honom. Sådana grimaser gjorde han.
»Grönsakerna far han skaffa sig själf», sade han,
när han lyckats få bukt med den ansträngda mimiken.
Jag reste mig upp och ämnade yttra några för
tillfället afpassade ord samt antyda, att fårskallar inte
borde gyckla med fårkött.
Då föll min blick på skottkärran. Den var
lastad med ett lik, liket af ett oskyldigt lam. En
dunkel aning uppstod i min själ. Jag gycklade inte
längre. Utan i det jag steg ned ur hängmattan,
gick jag betänksamt fram emot kärran och började
långsamt och högtidligt att göra mig underrättad om
lammets hälsotillstånd.
Karlen spottade föraktligt och rättade på sin mössa.
»Hon är död», sade han. »Död som en sten.
Herrns hund (jag förbigår de hårda omdömen, han
uttalade om mitt oskyldiga djur) har bitit ihjäl henne.
Jag tänkte, det var så godt att köra hit henne med
ens. När herrn ändå ska’ betala djuret, kan han
lika gärna äta opp henne också.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
