Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och hade jag skottat, så hade jag liksom
varit dräng åt dem», sade Jan Anders.
»Det är ta mig fan sant», sade Lars Anders.
»Var så god, här har I kaffet», tyckte Brita
Stina och stälde koppar och kanna på bordet.
»Bränvinet får I hemta själfva.»
Det tyckte gubbarna var reelt sagdt. Lars
Anders tog fram bränvinet, och de togo en gök, och
de togo två. Och när de hade fått den andra,
började de att känna sig upplifvade.
Men då drog Jan Anders fram med sitt
egentliga ärende.
»Jag har kommit hit, för att vi skulle få talas
vid om den där gärdsgård’n», började han.
Det var en särskild historia med den
gärdsgården. Lars Anders och Jan Anders hade
nämligen hvar sitt stycke skog, som gränsade intill
hvarandra. Och i de skogarna gingo bådas kreatur och
betade. Men då hände det naturligtvis rätt ofta,
att Jan Anders’ kreatur förirrade sig öfver i Lars
Anders’ skog, medan å andra sidan Lars Anders’
kor funno mera behag i Jan Anders’ bete. Detta
hade gifvit uppslag till åtskilliga häftiga trätor, och
det påstods till och med, att de båda grannarna på
god svenska hotat hvarandra med hugg och slag.
Därtill kom, att Jan Anders’ kor ibland blifvit
välsignade med kalfvar, i hvilka Lars Anders påstod
sig igenkänna sin egenhändiga tjurs egenskaper och
utseende, hvaremot Jan Anders hade framkastat
lömska vinkar om, att Brita Stina brukade mjölka
hans kor, när hon händelsevis träffat dem i lag med
sina och Lars Anderses. Därför hade det också många
år varit tal om, att en gärdesgård borde uppföras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
